gå ner i varv

En termin är avklarad, jag har börjat umgås med vänner från kursen. Jag har inte insett hur stor del av mitt liv universitetet har hunnit bli, förrän nu. Julen är här och en del kurskamrater har rest bort, inga föreläsningar. Plötsligt känner jag mig precis som i höstas innan allt drog igång, när jag var mellan två vardagar; vad gör jag egentligen? Vad är det jag har sysslat med den senaste tiden? Över en natt träffar jag inte de jag brukar hänga med, jag gör inte det jag brukar göra, jag åker inte dit jag brukar åka. Hur kan jag drabbas av vilsenhet så fort?
Juldagen, efter jobbet, väl hemma igen blev jag dessutom varse om min ensamhet, den stora kontrasten mellan julfirande hemma hos familjen och lugnet i min egen lägenhet. Det avtog fort, men i alla fall. Nu är allt som vanligt igen. Julen har varit så himla mysig, då kan man faktiskt slita på jobbet i tre dagar! Det är trots allt kontrasterna som tar fram det fina i livet.

Frustration definierat!

Efter en underbar kväll med mina franska vänner på söder/gamla stan ramlade jag i säng sådär lagom sent igår kväll.
Imorse ringde klockan tidigt (relativt sett). Jag skulle plocka upp en nyckel till jobbet på vägen till Uni, men NEJ- ingen nyckel till synes! FAN! Det bar av mot nästa delmål för dagen, biblan. Tänk att jag skulle få göra min gamla roomie en tjänst. Hon skulle få sina böcker till sist. Men NEJ! De skulle beställas upp från källaren ?!?! OK?
Dessutom, ingen bok för lilla mig till den påbörjade kursen. Suck! Sen skulle jag kanta dagen med en borttappad mobil, vilket senare visade sig vara en "lönn-ficka" i min jacka. Oj då!

Snön kändes märkbart tyngre under mina fötter mot slutet av dagen. Jag sa till mig själv med kognitiva aspekter i bakhuvudet: det blir vad man gör det till. MEN om någonting händer med min träning i eftermiddag, då ger jag upp! DÅ åker jag hem och lägger mig i väntan på en ny, bättre, dag!

när ens syster kommer på besök

Middag och mys. Jag blir lika glad varje gång. Det räcker så! Vad vore man utan sina syskon?

Galleri Pascal - fina stunder

Äntligen reser jag tillbaks till mitt gamla liv!

Efter 5h intensiv-plugg väljer jag nu, så här på lördags kvällen, att avrunda mina studier för dagen. Det får räcka så. Och det känns bra!
Nu skulle jag dessvärre vilja hitta på nåt trevligt med vänner, men vad gör man om vännerna är på annat håll? Jag ska nog sy en stund så får vi se om några förslag dyker upp.

En resa till Paris är bokad: 5-10 jan blir jag borta. Förhoppningsvis kommer jag hem med ett väl påfyllt kultur-sinne, härliga minnen och nya krafter! Bättre morot finns inte i denna värld!

Det är aldrig så rent hos en student som när...

Jo precis, jag har storstädat idag. En vecka kvar till tentan. Fin-fin korrelation det där! Funkar fläckfritt varje gång- åt det ena hållet i alla fall. Rent hus! :)

Lite blå

En hel helg med jobb, sanslöst tidiga morgnar, mycket snö, besk eftersmak från senaste tentan. Jag vet att jag överdriver det mesta, men som man säger: många bäckar små! Bara faktumet att all denna snö ger mig ångest! Och jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag vänjer mig, men nu är det tungt. Snön ska ligga kvar så fasligt länge! Året var 2008...

Halvdana studieresultat och... var det något mer? har fått mig lite på fall. Det är bara att ta sig upp igen, än har jag inte hamnat utanför banan. Bara en liten svacka! Djuuuupt andetag! Jag fokuserar på tanken att syster är påväg till ett varmt land för att träffa någon alldeles speciell...det värmer. Nu känns det lite bättre igen. Lycka till på resan lillskiten! Kom hem helskinnad bara!

Vilken vecka!

Lagom av allt. Jag har inte hunnit känna mig jobbigt ensam en enda stund den senaste tiden. På gymmet känner jag att jag tar del i någon slags grupp-anda, olika vardagar som möts för ett träningspass. Och så vännerna då, vännerna i mitt liv. Filmkväll, ja det blev ju en sån väldigt lägligt efter senaste uttalandet (föregående inlägg). En helkväll med barndomsminnen ur manligt perspektiv. Kvalitetstid med syster-yster som snart ska resa bort (kan inte låta bli att känna saknaden infinna sig) Och det bästa av allt- en inflyttnings-soirée ska man ju ha när man har boat sig! Vi var ett blandat gäng, och det blev ett lyckat koncept. Länge sen man hade så kul en hel kväll!

De senaste två åren har det gått upp ett ljus för mig: jag är en sån person som gillar att ha tillställningar hemma hos mig, att bjuda mina favoriter. Det är sånt som gör mig glad.

Milles nya bebis

Jajjemen, 40''arn är min!! Jag hade då aldrig trott att jag skulle äga ett så stort åbäke- men jag får gilla läget, och det är inte speciellt svårt! :)

Far min gav den till mig som en proaktiv julklapp/fördelsedagspresent med motiveringen:

"Ja, men det är du värd!"

Hmm, ok, vad har jag gjort för den, undrar jag då? Tänk att det ska vara så
svårt att tacka och ta emot. Övning ger färdighet, men jag lovar, det ska inte
gå över i högmod och girighet, gott folk! Jag utlyser filmkväll!

Att vakna med känslan

Sömnen på topp, en behaglig vardag, studierna fortlöper. En del helmysiga aktiviteter mitt i vardagen. Det händer att jag vaknar på morgonen och känner mig konstigt nöjd. För ett kort ögonblick kommer tankarna om en vardag som flyr, tiden som springer iväg. Kommer jag att vakna upp och vara 30 år äldre innan jag inser det? Men så kommer jag till mina sinnens fulla bruk, tyglar mina farhågor och inser att jag fortfarande är här och nu- och det kommer jag också att vara om 30 år. Man liksom hinner ikapp sig själv allt eftersom åren går. Jag är ju ung för sjutton! Nej jag menar, för 22!!

Att bo ensam, det är ensamt - ibland

Min lilla uteplats på rue Pascal som jag saknar så

Det är oftast inte här och nu som jag gruvar mig över. Känner jag mig ensam "nu" tar jag tillfället i akt: en ensam stund är en konstnärs bästa vän!

Vet jag däremot att jag kommer att vara ensam "sen", då känns det faktiskt värre! Idag är en sån dag, bortsett från att jag ska träna med en kursare från SU, kommer den här dagen att spenderas helt solo. Det kan bli bra, det kan också bli en pers. Det är hela vetskapen om att, när det krisar, så känner man sig så ensam. Det började redan igår, t-banan var 8min försenad, fullpackad och sniglade sig fram tvärsigenom staden. Jag som trodde att jag hade åkt i god tid- jag kom försent! Mina tankar smiter i förväg till de kommande vinterdagarna när väderleken är ofantligt mycket strängare- hur ensam känner jag mig då, när trafiken stannar upp?

Det ska snöa idag, stod det i tidningen. Det glädjer mig trots allt. Vitt på marken är en fin kontrast. Det känns som ett legitimt skäl till varför jag skulle sitta ensam - hemma :) Mitt hem blir till min "borg" när kognitiv psykologi är på tapeten.

Flumjazz i bakgrunden

Musiken fick mig att ändra grundidé. Tänkte skriva om tentan, men näe, den är färdig, undanstökad. Nu är det tenta-firande kvar: CAN DO!

Det slog mig imorse: På morgnarna, och även annars, när jag åker t-banan tänker jag på samma sak varje gång. "Hur gjorde jag när jag åkte Metron i Paris? Vart är det tänkt att jag ska titta: framför mig- nej där möter någon min blick, in mot gången- nej då hamnar blicken på någon obehagligt ställe i hoppet om att få ha sitt ögonkast ifred, genom fönstret? Oh nej, ännu fler blickar! Jag hade glömt hur tätt man sitter med personerna mittemot. Det här är landet där man tycker att en kram, istället för en kindpuss, är på behörigt avstånd, där en person som sitter alldeles mittemot, och inte med en gång emellan, är att föredra. Och när det är "fullt" på tunnelbanan skulle det i samma situation i ett annat land få plats ca dubbelt så många till (inte för att jag misstycker). Jag bara sätter det hela svart på vitt. Det kanske är en sån dag idag? Tenta eller inte tenta? Flumjazz eller inte alls. Oavsett vad så finns det saker som får en att reflektera.

Spinn på livet

Mitt första spinning-pass ever!! Wow, det var tempo som hette duga. Mitt hjärta och lungor känns dubbelt så stora som innan jag gick på träningen. Fantastiskt! Det kommer definitivt en uppföljning från min sida!

Vad är det som gnager inombords? Jag hamnade just i ett märkligt mood. Jo, det är något som tynger mig, gamla band som brister. Men kanske är det så att det inte går att göra något åt? Är det så enkelt? Eller vilket band? Jag kan komma på fler just nu. Mitt förflutna känns så otroligt nära i tankarna, och det gör lite ont.

Friskis&Svettis

Låt det nya goda livet börja! :)

Jobbhelg

Det blir allt annat än vila den kommande 7-dagarsperioden! Detta marathon avslutas med en tenta! Det ska bli otroligt skönt när det är över! Imorgon ska vi fira syster min och på lördag är det Dennis som har "masquerade", tiden till ära. Synd bara att man går upp så tidigt på morgnarna när man jobbar.

Idag ska jag fixa mitt allra första gymkort- Friskis! Spännande!

En promenad i regnet

Det vart brunch med Zara idag. Vaknade så där lagom sent, pratade med mamsen i telefon, innan vännen kom förbi och vi rörde ihop lite scones. Rykande nygräddat frasbröd med cream cheese och marmelad- och så en kopp kaffe på det. Yes, min bakistradition håller i sig!

Igår var inom parentes en rörig kväll; jag hann med två förkvällar, Marie Laveau och Strand. Men det var det värt!

Åter till dagordningen: Efter vår lilla brunch promenerade vi tillsammans till telefonplan där vi skiljdes åt. Lilla Emilia fick en snilleblixt! Hon skulle visst fortsätta till fots i duggregnet, under sitt paraply, till Liljeholmen. En promenad som heter duga! Det blev t-banan hem! Nu är man hemma och skönt trött i kropp och själ. Visst f*n, jag ska orka plugga också! Vi sätter igång med det samma..

Fredag- 100% ångerrätt

Man kan vara så djäkla taggad! Men så kommer det någonting avtrubbande i vägen, en gäspning, grusiga ögon, eller rent av en känsla av trivsel i hemmets vrå- och så blir man kvar hemma för kvällen. I mitt fall har jag tagit vara på den. Syster var här och åt middag med mig, lite av en tradition. När pyjamasen var på och humöret på slow-mo, ja då kom gitarren fram. Det-var-så-sjukt-länge-sen jag kunde prata normalt, och nu är rösten nästan återställd, efter 8 månaders ångest.

När syster sen hade åkt, och jag ändå var på det humöret, grävde jag fram en gammal skiss och började fylla i den. Kalla det fantasilöst, men det va riktigt avkopplande! Mer sånt!


Imorn kanske det blir revansch på utgången som uteblev?

Sånt där som gör en glad

Ja precis, man får skämma bort sig själv ibland. I måndags kväll tog jag ett långt härligt skumbad med ljus och allt (jag låter klyschorna flöda!) och igår unnade jag mig en filmkväll. Där har vi bannemig livskvalitet! Varför hade jag fått för mig att det skulle vila en negativ aura kring att umgås med sig själv? Det är ju helt underbart när man är på humör!
Filmen jag såg- Eyes wide shut- har hört att den är en "klassiker" med radarparet Cruise och Kidman, jaja, den va lite speciell.
I helgen är första helgen som jag är "helt" ledig, bortsett från studier. Och jakten på det perfekta duschdraperiet fortsätter i eftermiddag!
Peace!

Hej omvärlden!

Allt börjar sakta men säkert att falla på plats. Det har varit en smula övermäktigt, men nu i efterhand har det varit värt det! Phew!
Förra helgen: målade två dagar i rad, jobbade
Denna helg: fredag - packade kläder, lördag- packade ALLA tillörigheter, flyttade in skåp i en liten bil, körde till lägenheten, flyttade överflödiga möbler till vinden, en sväng på IKEA, packade upp det allra mesta i lägenheten- bums i säng! söndag- jobbade 6h, köpte fler nödvändigheter till lägenheten, hem och laga mat...PLING, 6 goda vänner rullade in efter sju och inflyttningssoiréen kunde börja! Återigen, bums i säng!

Nu känner jag mig hemma i lyan. Dags att ta tag i livet runt omkring, plugget, INTERNET! Det är dags att börja andas igen..

Aaaaah Rödvin!

ÄNT-ligen! Lite tenta-skål på den! Jag har varit inne i en "tunnel" där tentan övergick i en dramatisk kick-off för nästa delkurs. OMG. Mitt i allt detta ska man---flytta! Yes! Idag blev det ett första lager färg på väggarna. Det kändes nästan som att vi "bygger ut", fantastiskt vad lite vitt kan göra! Tack familjen och Nicki för all hjälp! Nästa helg beräknas själva belägringen.
(Ta en titt på kartan hur otroligt obefolkat lilla Vallentuna är, dags att ge sig av!)

Perspektiv?!

Jag byter snart namn på min blogg. Orkar inte höra ordet perspektiv!! Har skrivit på min hemtenta i ganska exakt en vecka nu. Nu får det vara nog! Jag känner mig färdig, och imorgon går jag lös på en skrivare någonstans! Printat och klart, sen ska det lämnas in. Först ska det jobbas! ja-a! Imorgon bitti återtar jag min position på Espresso House i beredningen. "Åh kul!" tänker du ironiskt. Ja faktiskt, det ska bli skönt att växla mellan studier och arbete. Och nu är det klart: Jag får flytta in omgående i lägenheten!!! Färgbyttorna bara väntar på att jag ska öppna dem. Pensel, färg, väggar= KÖR! :D

Glad tjej på WayOutWest i aug.

Regniga dagar

Studierna fortsätter, försöker hitta balansen. Ett gymkort och lite ordentliga rutiner på det så! Det lutar åt att jag blir kvar under mammas tak ett par månader till. För tillfället väger det ekonomiska över komforten, det funkar helt enkelt! I nästa vecka börjar tentaångesten, då spelar det ingen större roll var man sover, man har tankarna på annat håll!

En fundering:
Hur har jag gjort tidigare för att klara vinterhalvåret?

Ettårsjubileum!

På dagen ett år sen jag for från Arlanda mot Charles de Gaulle! Ett år..

När man är sådär äckligt lycklig!

Nej, jag har inte gått och blivit förälskad. Det bara är så ibland. Jag börjar förstå vad livet går ut på. När man är fullkomligt lycklig för ingenting, då är livet precis som det ska vara!- förklarade jag för min vän Helena häromdagen.
[Jag ljög visst när jag sa att det skulle bli sällan- sorry!]

Det är bara att tacka och ta emot!

1) Jag har hittat en lägenhet som jag ska bosätta mig i! Spännande! Kan inte låta bli att "mind-inreda" den!
2) Ja, studierna har kommit igång, så återigen:
Du som läsare får tacka och ta emot, det blir inte ofta som det ser ut nu, men det blir definitivt kvalitativt! Det är ju MITT liv det handlar om! Snacka om perspektiv!

Dags för "ny" stimulans

Då har det dragit igång. En ny vardag med nya rutiner. Föreläsningar och egentid för studier. Just nu är känslan bitterljuv- lusten att lära och bli vis är stor, samtidigt som tempot heter Duga. Vad kan vara mer passande än att studera gruppdynamik och lära känna varandra under en hel dag när man ska påbörja Personal Arbete & Organisationsprogrammet? Jag trevar mig fram bland nya ansikten, intryck och känslor och säger: Länge leve Socialpsykologin ! :)

När barndomsvännen gifter sig

Jag var 4 och hon var 7. Alla lekte i den stora hängmattan. Vi fann varann direkt. Så otroligt olika men oj så kul vi hade. Smultronen som växte på hennes landställe. Saftkalasen som vi hade på min veranda. Vi var smultronen som trivdes i skogar och på ängar, i sjöar och på berg. Vi var små då. Nu är vi stora- och hon ska gifta sig imorgon.

Hej kompis!

Då var det dags igen. Jag har samlat mod och tankar. Det är helt enkelt så att jag bara måste skriva av mig då och då. Jag inspireras av min omgivning. Du också? Ny sida, nytt kapitel. Nu kör vi!