Man kan vara så djäkla taggad! Men så kommer det någonting avtrubbande i vägen, en gäspning, grusiga ögon, eller rent av en känsla av trivsel i hemmets vrå- och så blir man kvar hemma för kvällen. I mitt fall har jag tagit vara på den. Syster var här och åt middag med mig, lite av en tradition. När pyjamasen var på och humöret på slow-mo, ja då kom gitarren fram. Det-var-så-sjukt-länge-sen jag kunde prata normalt, och nu är rösten nästan återställd, efter 8 månaders ångest.
När syster sen hade åkt, och jag ändå var på det humöret, grävde jag fram en gammal skiss och började fylla i den. Kalla det fantasilöst, men det va riktigt avkopplande! Mer sånt!Imorn kanske det blir revansch på utgången som uteblev?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar