En termin är avklarad, jag har börjat umgås med vänner från kursen. Jag har inte insett hur stor del av mitt liv universitetet har hunnit bli, förrän nu. Julen är här och en del kurskamrater har rest bort, inga föreläsningar. Plötsligt känner jag mig precis som i höstas innan allt drog igång, när jag var mellan två vardagar; vad gör jag egentligen? Vad är det jag har sysslat med den senaste tiden? Över en natt träffar jag inte de jag brukar hänga med, jag gör inte det jag brukar göra, jag åker inte dit jag brukar åka. Hur kan jag drabbas av vilsenhet så fort?
Juldagen, efter jobbet, väl hemma igen blev jag dessutom varse om min ensamhet, den stora kontrasten mellan julfirande hemma hos familjen och lugnet i min egen lägenhet. Det avtog fort, men i alla fall. Nu är allt som vanligt igen. Julen har varit så himla mysig, då kan man faktiskt slita på jobbet i tre dagar! Det är trots allt kontrasterna som tar fram det fina i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar