Lite blå

En hel helg med jobb, sanslöst tidiga morgnar, mycket snö, besk eftersmak från senaste tentan. Jag vet att jag överdriver det mesta, men som man säger: många bäckar små! Bara faktumet att all denna snö ger mig ångest! Och jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag vänjer mig, men nu är det tungt. Snön ska ligga kvar så fasligt länge! Året var 2008...

Halvdana studieresultat och... var det något mer? har fått mig lite på fall. Det är bara att ta sig upp igen, än har jag inte hamnat utanför banan. Bara en liten svacka! Djuuuupt andetag! Jag fokuserar på tanken att syster är påväg till ett varmt land för att träffa någon alldeles speciell...det värmer. Nu känns det lite bättre igen. Lycka till på resan lillskiten! Kom hem helskinnad bara!

Vilken vecka!

Lagom av allt. Jag har inte hunnit känna mig jobbigt ensam en enda stund den senaste tiden. På gymmet känner jag att jag tar del i någon slags grupp-anda, olika vardagar som möts för ett träningspass. Och så vännerna då, vännerna i mitt liv. Filmkväll, ja det blev ju en sån väldigt lägligt efter senaste uttalandet (föregående inlägg). En helkväll med barndomsminnen ur manligt perspektiv. Kvalitetstid med syster-yster som snart ska resa bort (kan inte låta bli att känna saknaden infinna sig) Och det bästa av allt- en inflyttnings-soirée ska man ju ha när man har boat sig! Vi var ett blandat gäng, och det blev ett lyckat koncept. Länge sen man hade så kul en hel kväll!

De senaste två åren har det gått upp ett ljus för mig: jag är en sån person som gillar att ha tillställningar hemma hos mig, att bjuda mina favoriter. Det är sånt som gör mig glad.

Milles nya bebis

Jajjemen, 40''arn är min!! Jag hade då aldrig trott att jag skulle äga ett så stort åbäke- men jag får gilla läget, och det är inte speciellt svårt! :)

Far min gav den till mig som en proaktiv julklapp/fördelsedagspresent med motiveringen:

"Ja, men det är du värd!"

Hmm, ok, vad har jag gjort för den, undrar jag då? Tänk att det ska vara så
svårt att tacka och ta emot. Övning ger färdighet, men jag lovar, det ska inte
gå över i högmod och girighet, gott folk! Jag utlyser filmkväll!

Att vakna med känslan

Sömnen på topp, en behaglig vardag, studierna fortlöper. En del helmysiga aktiviteter mitt i vardagen. Det händer att jag vaknar på morgonen och känner mig konstigt nöjd. För ett kort ögonblick kommer tankarna om en vardag som flyr, tiden som springer iväg. Kommer jag att vakna upp och vara 30 år äldre innan jag inser det? Men så kommer jag till mina sinnens fulla bruk, tyglar mina farhågor och inser att jag fortfarande är här och nu- och det kommer jag också att vara om 30 år. Man liksom hinner ikapp sig själv allt eftersom åren går. Jag är ju ung för sjutton! Nej jag menar, för 22!!

Att bo ensam, det är ensamt - ibland

Min lilla uteplats på rue Pascal som jag saknar så

Det är oftast inte här och nu som jag gruvar mig över. Känner jag mig ensam "nu" tar jag tillfället i akt: en ensam stund är en konstnärs bästa vän!

Vet jag däremot att jag kommer att vara ensam "sen", då känns det faktiskt värre! Idag är en sån dag, bortsett från att jag ska träna med en kursare från SU, kommer den här dagen att spenderas helt solo. Det kan bli bra, det kan också bli en pers. Det är hela vetskapen om att, när det krisar, så känner man sig så ensam. Det började redan igår, t-banan var 8min försenad, fullpackad och sniglade sig fram tvärsigenom staden. Jag som trodde att jag hade åkt i god tid- jag kom försent! Mina tankar smiter i förväg till de kommande vinterdagarna när väderleken är ofantligt mycket strängare- hur ensam känner jag mig då, när trafiken stannar upp?

Det ska snöa idag, stod det i tidningen. Det glädjer mig trots allt. Vitt på marken är en fin kontrast. Det känns som ett legitimt skäl till varför jag skulle sitta ensam - hemma :) Mitt hem blir till min "borg" när kognitiv psykologi är på tapeten.

Flumjazz i bakgrunden

Musiken fick mig att ändra grundidé. Tänkte skriva om tentan, men näe, den är färdig, undanstökad. Nu är det tenta-firande kvar: CAN DO!

Det slog mig imorse: På morgnarna, och även annars, när jag åker t-banan tänker jag på samma sak varje gång. "Hur gjorde jag när jag åkte Metron i Paris? Vart är det tänkt att jag ska titta: framför mig- nej där möter någon min blick, in mot gången- nej då hamnar blicken på någon obehagligt ställe i hoppet om att få ha sitt ögonkast ifred, genom fönstret? Oh nej, ännu fler blickar! Jag hade glömt hur tätt man sitter med personerna mittemot. Det här är landet där man tycker att en kram, istället för en kindpuss, är på behörigt avstånd, där en person som sitter alldeles mittemot, och inte med en gång emellan, är att föredra. Och när det är "fullt" på tunnelbanan skulle det i samma situation i ett annat land få plats ca dubbelt så många till (inte för att jag misstycker). Jag bara sätter det hela svart på vitt. Det kanske är en sån dag idag? Tenta eller inte tenta? Flumjazz eller inte alls. Oavsett vad så finns det saker som får en att reflektera.

Spinn på livet

Mitt första spinning-pass ever!! Wow, det var tempo som hette duga. Mitt hjärta och lungor känns dubbelt så stora som innan jag gick på träningen. Fantastiskt! Det kommer definitivt en uppföljning från min sida!

Vad är det som gnager inombords? Jag hamnade just i ett märkligt mood. Jo, det är något som tynger mig, gamla band som brister. Men kanske är det så att det inte går att göra något åt? Är det så enkelt? Eller vilket band? Jag kan komma på fler just nu. Mitt förflutna känns så otroligt nära i tankarna, och det gör lite ont.