Växter som växer med kärlek!

För tio år sen fick jag en paprika-planta av min farmor. Han växte och frodades under all denna tid. Så i vintras fick han en släng av "bugs", någon slags ohyra som tycktes ta livet ur honom. Jag bestämde mig raskt för att klippa av alla blad så att endast de tunna stammarna stod upp ur krukan. När så de första bladen tittade fram redan efter några dagar, bestämde jag mig för att dokumentera hans resa till en frodig och pånyttfödd paprikaskrud. Min vän gav honom namnet "Bertel"- vad gör inte lite kärlek för växter?

Ungefär 1,5 månader sen.

1 vecka senare..

Ytterligare 1 vecka senare..

Alltså, 1,5 månader senare står har ståtlig och frisk i mitt fönster. Solen och värmen har gjort honom gott. Jag frågar mig: Gröna fingrar?

Galleri Pascal - den gångna veckan

Grattis farmor!

Besökte graven idag med papi. 2009 står det på gravstenen; tänk att det redan är 2 år sen. Då bodde jag i Provence, nu bor jag här. Livet förändras så fort. Jag åkte tvärbanan och fann mig själv i Liljeholmen- alla barndomsminnen från besöken hos farmor. Fint med säckar som knyts med minnesband.

På andra sidan

Tentan är över. Samma känsla som alltid--Eeeh jahapp! Den psykiska dramaturgiska kurvan är kraftigt krökt, tänk er en brant uppförsbacke, OCH så var man påväg utför helt plötsligt! En tenta-fest på det kan vara vanskligt, men det är dj**ligt värt! Maximal avkoppling! Statement: nu är jag minsann ledig i en och en halv vecka framöver! Wohoo!

Dagens perspektiv: Rugby

Jag har aldrig sett en match i hela mitt liv. Ändå har jag bott i södra Frankrike där rubgy nästintill klassas som en nationalsport. Att det skulle ta mig all denna tid. Och eftersom jag ändå skulle se matchen mellan Frankrike-Italien kunde jag lika gärna göra det i ett fransk-italienskt sällskap. Jag är positivt överraskad av sporten!

Min promenad från Södermälarstrand till Gamla stan fick mig att älska livet i Stockholm ännu lite mer. Vårsolen gör en kär i livet!

Solksken över Sthlm

Promenad hem från jobbet.

Nya perspektiv?

Javisst. Jag får såna hela tiden! Just nu är jag i precis samma situation som för 2 veckor sen. Skillnaden? Jag orkar inte stressa upp mig eller vara nedstämd över det längre. Det liksom löser sig varje gång man hamnar där. I'm sure of it!

Det nya perspektivet? Jag studerar för fullt, och universitetet har blivit min vardag. Den nya tjusningen med min sysselsättning är känslan av hur mitt kunskapsomfång ökar ständigt. Aldrig har det gått så fort, allting känns plötsligt bekant, aktuellt och applicerbart i vardagen. Min kunskapstörst, den går inte att släcka. Snarare snöbollseffekten! Jag börjar inse hur det kommer sig att en del fastnar i den akademiska världen för gott. Det är tryggt och det är givande! Frågan jag ställer mig: Hur ska jag gå tillbaks till arbetslivet sen när det gäller?

Olika processer

Det är ju det man kallar livet, allting lappar över varandra och ingenting blir som tänkt. Samtidigt som jag fortfarande funderar över mitt kommande boende har jag börjat fila på karriärsbyte, nej inte studierna. Jag ska byta jobb helt enkelt. Det har jag gett mig f*n på!
Här sitter jag och det är fredagkväll. Känslan är inte så angenäm eftersom jag jobbar i helgen. Men det går fort som allt annat, så nu blir det till en myskväll hemma för att varva ner och faktiskt lyckas somna.
Våren lurar bakom all den här snön, får jag påpeka det?

Man får tänka att det ordnar sig

Jag försöker hålla huvudet högt. Söka efter någonstans att bo, kanske ett nytt jobb. Just som jag hade börjat charma arbetsgivare på olika håll, kom beskedet som ett brev på posten: Du måste flytta ut inom en månad!
Jahapp. Vad svarar man på det? Får jag fråga, vart ska jag ta vägen? (Det sa jag givetvis tyst till mig själv!) Jag har lyckats i andra länder, nu är det väl ändå dags att jag bevisar för mig själv att det går även här i Stockholm: en andra gång!
Och, ja, det ordnar sig alltid! Vad skulle alternativet vara? En retorisk fråga bara..

Den bästa av hemligheter!

Är det inte anmärkningsvärt när en viss tjej vaknar en morgon, utvilad och "soven som en prinsessa", och känner sig som nyinvigd i en hemlig klubb? "Jag vet det perfekta lyckopillret!" tänker hon. Sömnen. Eh, jaha? tänker kanske du? Men då vill jag påminna om min bakgrund som nattväktare. Det är som om min kropp för första gången på 20+ år har bestämt sig för att visa mig hur enkelt livet kan vara när man har lite energi i kroppen! Fantastiskt! Man orkar ju så mycket mer när man har sovit en hel natt. Att jag inte har kommit på hur man gör tidigare!

Nu vet jag. Och den klubben tänker jag inte gå ur. :)

Anniversaire

Olika aspekter av ett och samma kalas. Lite äldre har man blivit. Och lite roligare har livet blivit.

Galleri Pascal - På återseende!

Flanera bland gamla minnen

Min vistelse började med lunch på ett välbekant kvartershak i 13e tillsammans med Catherine- Boom! Där var jag, på plats, inkastad i min gamla vardag. Helt fantastisk känsla! Det där härliga franska sorlet runtomkring, den levande matkulturen, ja till och med regnet! Jag vet inte hur många mil jag traskade på egen hand, sammanlagt, men bra mycket hann jag se. De mest betydelsefulla platserna, men också helt oväntade platser som jag tidigare hade besökt. Det var inte många kvadratmeter som inte berördes av minnen. Jag var tillbaks, och i mitt esse!

Min målsättning med resan var nostalgi: omöjligt att inte uppnå! Jag gillar när kraven är lågt ställda ibland! Man blir så oförskämt nöjd helt enkelt. Ostbricka, viiiiin, éclair au chocolat, millefeuilles, crêpes. Jag såg till att unna mig, ingen måtta här inte! Det är inte måttfullhetens land vi talar om.

Att återse Catherine, min kära vän, var toppen! Det är inte så ofta man får tillfället att spendera så mycket tid med en vän. Det går knappt att säga ens om mina vänner här hemma, tyvärr. Vanligen har man ungefär en dag att disponera tillsammans. Hur som helst, jag bemöttes av en astronomiskt stor gästvänlighet.

Och det bästa av allt: nu känner jag mig hel igen.