Växter som växer med kärlek!

För tio år sen fick jag en paprika-planta av min farmor. Han växte och frodades under all denna tid. Så i vintras fick han en släng av "bugs", någon slags ohyra som tycktes ta livet ur honom. Jag bestämde mig raskt för att klippa av alla blad så att endast de tunna stammarna stod upp ur krukan. När så de första bladen tittade fram redan efter några dagar, bestämde jag mig för att dokumentera hans resa till en frodig och pånyttfödd paprikaskrud. Min vän gav honom namnet "Bertel"- vad gör inte lite kärlek för växter?

Ungefär 1,5 månader sen.

1 vecka senare..

Ytterligare 1 vecka senare..

Alltså, 1,5 månader senare står har ståtlig och frisk i mitt fönster. Solen och värmen har gjort honom gott. Jag frågar mig: Gröna fingrar?

Galleri Pascal - den gångna veckan

Grattis farmor!

Besökte graven idag med papi. 2009 står det på gravstenen; tänk att det redan är 2 år sen. Då bodde jag i Provence, nu bor jag här. Livet förändras så fort. Jag åkte tvärbanan och fann mig själv i Liljeholmen- alla barndomsminnen från besöken hos farmor. Fint med säckar som knyts med minnesband.

På andra sidan

Tentan är över. Samma känsla som alltid--Eeeh jahapp! Den psykiska dramaturgiska kurvan är kraftigt krökt, tänk er en brant uppförsbacke, OCH så var man påväg utför helt plötsligt! En tenta-fest på det kan vara vanskligt, men det är dj**ligt värt! Maximal avkoppling! Statement: nu är jag minsann ledig i en och en halv vecka framöver! Wohoo!

Dagens perspektiv: Rugby

Jag har aldrig sett en match i hela mitt liv. Ändå har jag bott i södra Frankrike där rubgy nästintill klassas som en nationalsport. Att det skulle ta mig all denna tid. Och eftersom jag ändå skulle se matchen mellan Frankrike-Italien kunde jag lika gärna göra det i ett fransk-italienskt sällskap. Jag är positivt överraskad av sporten!

Min promenad från Södermälarstrand till Gamla stan fick mig att älska livet i Stockholm ännu lite mer. Vårsolen gör en kär i livet!

Solksken över Sthlm

Promenad hem från jobbet.

Nya perspektiv?

Javisst. Jag får såna hela tiden! Just nu är jag i precis samma situation som för 2 veckor sen. Skillnaden? Jag orkar inte stressa upp mig eller vara nedstämd över det längre. Det liksom löser sig varje gång man hamnar där. I'm sure of it!

Det nya perspektivet? Jag studerar för fullt, och universitetet har blivit min vardag. Den nya tjusningen med min sysselsättning är känslan av hur mitt kunskapsomfång ökar ständigt. Aldrig har det gått så fort, allting känns plötsligt bekant, aktuellt och applicerbart i vardagen. Min kunskapstörst, den går inte att släcka. Snarare snöbollseffekten! Jag börjar inse hur det kommer sig att en del fastnar i den akademiska världen för gott. Det är tryggt och det är givande! Frågan jag ställer mig: Hur ska jag gå tillbaks till arbetslivet sen när det gäller?